Vid björnens vik, del sex.

Av Orion Stork - 1 juni 2015 13:09

Lite längre bort hittar pojkarna ståndet med de tuffa rullskridskorna, men kommer pengarna att räcka som dom tänkt sig?

-Kom och köp världens bästa rullskridskor. Du kan åka uppåt och nedåt, hitåt och ditåt, framåt och bakåt. Du kan göra de svåraste konster utan att ramla. Dessutom blir du snabbare än Blixten. Kom och köp, kom och köp!

-Snabbare än Blixten passar väl bra, tänker Manfred.

-Vad kostar rullskridskorna med dom lila fartränderna? frågar Manne den något rödnosige försäljaren.

-Fyra hundra kronor, det är extra billigt just idag! Slå till nu och gör ditt livs affär, försöker försäljaren.

Manfred blir lite bekymrad, men vet ju att det går bra att pruta om man kommer igen flera gånger. Det gäller bara att vara envisare än försäljaren. Att liksom trötta ut honom och visa att man inte ger sig.

Sagt och gjort! Manfred och Manne kommer igen en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger, fem gånger, sex gånger och det blir lite billigare för varje gång. Den sjunde gången är försäljaren nära att explodera och redo att göra vad som helst för att bli av med pojkarna.

-Vad kostar rullskridskorna med dom lila fartränderna? säger pojkarna samtidigt.

-Ni får dom för 250 kronor om ni köper dom nu, säger den mycket irriterade försäljaren. Det är sista chansen, sen stänger jag för idag!

Manfred och Manne funderar ytterligare en stund och prutar ännu lite till och sedan gör dom slag i saken.

-Jag tar dom för tvåhundra säger Manne. Det är sista chansen för sen ska jag hem och mata kattorna!

-Okej, okej, okej, ni vinner! 200 kronor får det bli, nästan gråter försäljaren.

Billigare än så blir det nog inte tänker pojkarna och betalar glatt 200 kronor var.

Tio minuter senare har de tagit på sig rullskridskorna och köpt smällare. Det känns lite stelt i början, men snart åker pojkarna slalom mellan gubbar och kärringar, hundlortar och morsgrisar, barnvagnar och kartonger. Ibland gör de snygga hopp för att imponera på småtjejer och för det mesta går det riktigt bra.

-Kolla på Manfred och Manne ropar en söt tjej och pojkarna håller naturligtvis på att köra rakt genom fönstret på skoaffären, men med lite tur och skicklighet så går det vägen i alla fall.

-Ta fast tjuven, ta fast tjuven! är det någon annan som ropar, när pojkarna elegant rundar hörnet vid Domus baklänges på var sin skridsko.

Polisen som är närmast sätter förstås iväg efter tjuven.

-Stopp din tjyv! ropar han så det ekar mellan husen.

Manne som själv alltid velat bli polis tar också upp jakten tillsammans med Manfred. Tjuven har snott en plånbok från en gammal tant, som ska ha sina sparade pengar till behandling av sin onda rygg. Tanten har städat, jobbat och slitit väldigt hårt under många år och nu värker ryggen något alldeles förfärligt.

På ett ögonblick har pojkarna åkt förbi polisen, som är hur röd som helst av ansträngning. Några snabba skär till, så är dom i hasorna på skurken.

-Stanna din tjuv annars nyper jag dig i näsan! ropar Manne.

-Du kan ju försöka din lille ”snorhyvel" för då ska jag vrida om snoken på dig i stället!

Nu blir Manne jätteilsken och ökar farten så mycket han vågar. I fickan har han ett smatterband som låter precis som pistolskott när de smäller. Han lyckas få fram en tändsticka ur fickan och i nästa utförsbacke tänder han stubinen till smatterbandet och stoppar ner det i ryggsäcken på tjuven när han hunnit ifatt.

-Pang, pang, pang, PANG!! smattrar smatterbandet i tjuvens ryggsäck.

-Hjälp, skjut inte! skriker tjuven förtvivlat och darrar som en darrig darrål.

-Upp med händerna, visa tänderna, fis i brallorna annars smäller det, hotar Manne och sätter pekfingret i ryggen på skurken.

-Ja, ja bara du inte skjuter så, piper skurken och drar iväg en ynklig liten fjärt.

Manfred håller för säkerhets skull för näsan när han tar hand om tantens plånbok, medan Manne håller tjuven i schack med sitt pekfinger. Efter en liten stund kommer polisen stånkande, röd som en tomat i ansiktet.

-I lagens namn, sträck fram händerna så ska jag ta dig till finkan fort som sjutton! Att ta pengar från en gammal tant är bland det fegaste jag varit med om.

-Ja, ja, ta mig snälla polisen så han inte skjuter mera, säger tjuven. Han är ju LIVSFARLIG!!

Nu börjar Manfred tycka synd om tjuven, för han är nog inte så tuff som han verkar.

-Varför tjuvar du från gamla tanter för? säger Manfred till tjuven. Det vet du väl att man inte får göra? Har inte din mamma lärt dig det?

-Jamen, jag måste ju köpa medicin till min sjuka hund, men har inga pengar.

-Men vad är det för fel på din hund då? Är den allvarligt sjuk?

-Den bara ligger på sin plats, alldeles stilla och vill inte äta den minsta lilla matbit. Den ser så ledsen ut där den ligger, den är inte glad alls. Det måste vara något allvarligt fel, det är jag säker på!

-Men vi kan väl fara och titta till hunden och se hur den mår, farbror polisen. Den kanske är allvarligt sjuk?

-Stopp och belägg, honom ska vi ju bura in snabbt som ögat. Skurkar ska inte gå lösa i den här sta'n inte!

-Stopp och belägg på dig själv herr polis. Vi kan väl inte lämna hunden att dö heller, det är ju djurplågeri! Det fick du väl lära dig på polis-skolan?

-Ja det förstås, det är väl mot lagen. Vi får nog titta till hunden i alla fall, den verkar ju må tjuv-tjockt, om man säger så. Du talar väl sanning din fega skurk?

-Ja, det är klart att jag gör. Snälla polisen, vi kan väl skynda oss?

Polisen nickar som svar och så går de tilsammans ner mot Hamn där tjuven bor. Det heter hamn för där brukade roddbåtarna lägga till förr i tiden när det var marknad.

När dom kommer fram till tjuvens hus ser dom att hunden ligger bunden i skuggan framför huset. Den ligger alldeles stilla och ser väldigt vissen ut, även när Manfred pratar med den. Den viftar inte alls på svansen utan ligger bara där och ser trött och dåsig ut.

-Din nos är i alla fall inte varm, alltså har du inte feber. Men vad kan det vara då? säger Manfred.

Pojken grunnar och grubblar en liten stund men kan inte komma på något vettigt. Hunden ser dålig ut, men är kall om nosen och fin i pälsen. Manfred förstår absolut ingenting!

-Kom Manne så går vi en bit bort och funderar tillsammans, jag ska visa dig något!

Manfred tar fram den förtrollade boken ur fickan och visar den för Manne.

-Den här boken är förtrollad förstår du. Jag fick den av framtidens vita ängel uppe på Korpberget. Jag kan fråga boken hur vi ska bota hunden och då svarar den hur jag ska göra. Förstår du vad jag menar?

Manne ser ut som en fiol-låda i ansiktet.

-Är du riktigt frisk? Lyckas du med det så ska jag äta upp mina nya rullskridskor med hjul och allt, det lovar jag dig!

Manfred öppnar boken och frågar:

-Hur ska jag göra med den sjuka hunden som ligger bunden?

-KLAPPA HUNDEN OCH SPRING MED HUNDEN, DEN SKA ABSOLUT INTE SITTA BUNDEN, ABSOLUT INTE SITTA BUNDEN.

Manne nästan svimmar på fläcken.

-Vad fräckt! Det är inte klokt, den talade faktiskt!

-Jag sa ju det, jag ljuger nästan aldrig. Börja tugga på skridskorna nu så ska vi se vem som mår bättre om en stund, du eller hunden?

Manfred går fram till tjuven och talar om att han inte kan ha hunden bunden och att den behöver röra på sig i stället.

-Den måste få leka och springa som den vill, säger han.

-Men då smiter den kanske iväg och blir överkörd eller stulen. Då har jag ju ingen hund!

-Jag tror du oroar dig i onödan, för hundar är väldigt kloka djur. Det finns ju hundar som hjälper gamla och blinda och dom kan man ju verkligen lita på. Jag tycker att hunden ser klok ut och är nog bara lite ledsen. Ska den bli riktigt glad så får du inte glömma bort att klappa den jättemycket, det gillar alla djur!

-Jag tror att du har rätt, säger polisen. Ingen blir ju bättre av att vara bunden, det är ju självklart!

-Ingen blir ju bättre av att vara inburad heller, säger Manne. Nu släpper vi både tjuven och hunden så får vi se vad som händer. Vi låter dom springa fritt liksom! Du har ju börsen med pengarna som tanten ska få tillbaka. Hon förstår nog att du måste släppa tjuven om hunden ska bli frisk. Gamla tanter är nämligen mycket kloka.

Polisen känner på sig att pojkarna har rätt och går motvilligt med på förslaget. Fast att låta tjuvar springa lite fritt liksom, låter ju väldigt tokigt.

-Okej då! men om jag ser dig tjuva igen så ska du få sitta i buren dubbelt så länge, det lovar jag. Nu tar jag loss dig och sedan tar du hand om din hund och kom ihåg...inget tjuvande i framtiden! Kom till mig istället om du får problem så hjälper jag dig. Det är ju faktiskt det som vi poliser är till för!

När tjuven är fri så går han fram och klappar om hunden en lång stund och minsann börjar den inte att vifta lite på svansen. Bara lite, men ändå!

-Nu släpper jag loss dig så får vi se vad som händer. Spring inte så långt bara.

-Seså, iväg med dig nu!

Först ligger hunden alldeles stilla. Sedan rycker det till i en tass. Den sträcker på sina framben, böjer kroppen i en båge och drar in så mycket luft den kan...och yyyylar! Ja till och med gammel-vargen i storskogen blir imponerad av hundens glädjetjut.