Den skäller och rusar runt i en virvlande dans. Den sladdar omkull, hoppar och har sig, men verkar aldrig bli trött. Till sist tar den sats, springer fram till tjuven och skuttar upp i hans famn. 

-Tänk att det var så enkelt att få dig frisk säger tjuven och fäller en glädjetår. Att jag inte förstod hur det var fatt med dig. Hoppa ner nu, så springer vi allt vi kan, så långt vi kan!

Polisen står som fastklistrad när tjuven springer iväg med sin hund. Han torkar bort en liten tår i ögonvrån och hoppas att ingen ska märka det.

-Ehum! jaha grabbar det här gjorde ni förbaskat bra! Nu ser vi till att den gamla tanten får tillbaka sin börs, hon har väntat länge nu. Ni får ta börsen till tanten så går det snabbare. Er kan jag lita på, det vet jag. Seså, iväg med er nu!

På vägen tillbaka åker Manfred och Manne några ärevarv runt de snyggaste tjejerna och hittar till slut den jätteledsna tanten på en gammal träbänk.

-Här får ni börsen, säger pojkarna med en mun. Nu behöver ni inte vara ledsen mer!

-Va, är det sant? snyftar tanten. Men hur gick det till?

-Det var enkelt, skojar Manne. Först tog jag tjuven i kragen och skakade i fem minuter, sen tog jag nacksving på honom och vred om näsan några varv och till slut visade jag musklerna, DÅ! gav han upp direkt.

-Äh, han skojar bara. Så här gick det till på riktigt!

Manfred berättar precis som det var, ända från början. 

-Men stackars tjuven som inte hade pengar att hjälpa sin hund, säger tanten. Vilka hjältar ni är som räddat både börsen, tjuven och hunden. Kom så går vi och köper en godispåse, så får ni äta så mycket ni orkar! Vi köper den största godispåsen vi kan hitta, det har ni verkligen förtjänat.

-Men Manne, du har väl annat som du ska tugga på eller hur? flinar Manfred.

-Hmm, jag menar, du förstår, kanske någon gång, när jag får lust, eller va? Du förstår väl vad jag menar?

-Jag förstår precis vad du menar. Du tänker äta upp rullskridskorna till lunch i morgon bitti. Du kan lägga hjulen ovanpå som pålägg och låtsas att de är gurkskivor, så smakar det lite bättre!

Efter en stund rullar pojkarna iväg på sina skridskor. Blixten väntar nog redan på Manfred där uppe på Korpberget och Manne ska hem och visa sina nya rullskridskor. Pojkarna glider lätt på varje skär och håret fladdrar i vinden.  

När de kommer över på andra sidan bron får Manne syn på Krille som är deras klasskompis. Krilles riktiga namn är förstås Kristoffer, men det är det nästan ingen som säger, utom hans mamma och pappa förstås.Han står en bit bort vid gångstigen som går längs älven. 

Krille är inte den sportiga typen, utan gillar att göra uppfinningar. Han vet allt om hur man bygger flygplan och hur de fungerar. Han är mästare på RC flyg. Ja ni vet, radioflyg. Han bygger flygplan, limmar, målar, trimmar propellern och så där.

-Stanna Manfred, är det inte ”Krille” som håller på med nåt’?

-Jo, han är väl ute och testar någon av sina senaste uppfinningar verkar det som. Det är något sorts flygplan, tror jag.

Pojkarna stannar till en stund och vilar fötterna. Skridskorna är nya och lite styva så här i början och det börjar värka i tårna. De lutar sig mot broräcket och tittar nyfiket bort mot gångstigen för att se vad som händer. Dom ser hur Krille tar bort kottar och annat skräp när han inspekterar startbanan som han gjort i ordning. Han testar vindriktningen, tankar planet och kollar motorn. Sedan riktar han in planet så noga det går. Allt måste vara perfekt om det ska bli en lyckad start.

-Ska vi behöva hämta sovsäck och matsäck för han blir ju aldrig färdig någon gång, suckar Manne.

-Ta det lugnt nu och håll för öronen i stället, för nu vevar han runt motorn med propellern.

Krille vevar och vevar och plötsligt går motorn igång med ett mäktigt dån! Ett stort svart moln bolmar upp och ut ur molnet kommer planet farande som en raket. Krille drar på ordentligt på fjärrkontrollen och pojkarna kryper ihop på bron när planet passerar över deras huvuden. 

-Han är ju inte klok! han kunde ju dödat oss, stönar Manne.

-Äh, han vet nog vad han gör, ta det lugnt du bara!

Pojkarna tittar ivrigt på planet som flyger upp och ner, hit och dit, mellan tallar och björkar. På säkert avstånd svävar en mörk figur på stora svarta vingar. Fågeln glider omkring på Korp-

bergets varma uppvindar och håller ett vakande öga på allt som händer vid björnens vik. 

-Nu dyker planet för brant! stönar Manfred. Det kommer att störta!

Planet fortsätter sin dykning och i absolut sista stund lyckas Krille få planet att gira ut mot älven igen, så pojkarna klarar sig med en hårsmån.

-Men ser han inte fiskaren som sitter där ute och metar  i lugn och ro? stönar Manfred. Titta, han har fått napp! Tänk om det är monstergäddan från Korpbäcken?

-Nu har jag dig äntligen ditt gamla åbäke ropar fiskaren och ställer sig rakt upp i båten. Nu tar jag dig till slut!

Fiskaren har fått jättegäddan Tugg på kroken, som kämpar och drar, hoppar och rycker, sliter och biter.

-Nu får du ge dig din rackare! ropar fiskaren, samtidigt som ”Krille” gör en looping med sitt flygplan.

I absolut sista stund rätar han upp planet, men fiskarens hatt går inte att rädda och i nästa sväng tuggar propellern i sig reven med ett Sluurp!

-HJÄÄÄLP! RYMDMONSTRET ANFALLER!!! ropar fiskaren.

Han är så rädd, att han bestämmer sig för att göra storgäddan Tugg sällskap i vattnet, med ett jättehopp.

-Blubeli, blubb, spott och fräs! bubblar han.

-”Kolla” Manne, han hoppade rakt ut i älven! Vi måste hjälpa honom så han inte drunknar!

Krille gör nu en av sina allra svåraste flygarkonster, medan Manne och Manfred skrinnar iväg för att hjälpa fiskaren. Krille flyger planet upp och ner, hit och dit, gasar och bromsar, men fiskaren i vattnet lägger han absolut inte märke till. Han bara ser och hör sitt kära flygplan, som han limmat och trimmat en hel vinter.

-Titta Manfred! båten kommer att flyta förbi udden vid bron. Vi måste snabba oss dit! Det är vår enda chans att få tag på den.

Den smala gångvägen vid älven är ganska jämn, så pojkarna är snabbt framme vid udden.

-Vi tar av oss skridskorna och försöker nå repet till båten. Håll mig i handen så går jag ut en liten bit!

Manne tar ett stadigt tag i Manfreds hand och går sedan försiktigt ut i vattnet. Det är lite otäckt när vattnet sliter i hans kläder och stenarna på botten känns väldigt hala. Steg för steg tar han sig allt längre ut i vattnet.

-Du får inte gå längre, för då sugs vi med av strömmen! Då drunknar vi alla tre.

Manne stannar upp och ställer sig så stadigt han kan mellan två stenar.

-Ställ dig stadigt du också, för det blir ett ryck när jag tar tag i repet. Jag tror vi klarar det om vi hjälps åt!

Utan att fundera, tar Manne tag i repet när båten passerar. Båda pojkarna spjärnar emot allt vad de kan och lyckas nätt och jämt hålla balansen.  

-Vi vänder om och går tillbaka nu!

-Ta det försiktigt så du inte halkar! ropar Manne.

-Men det är ju så stark ström, hur ska jag göra för att hålla mig på benen?

-Luta dig lite mot strömmen så klarar du det. Tänk på var du sätter fötterna. Det går om vi hjälper varandra!

Sakta och försiktigt närmar dom sig land. Ibland känns det som om pojkarna ska sugas med den starka strömmen, men de lyckas ändå på något sätt hålla fast båten och klara balansen. Med sina sista krafter tar de sig upp på stranden igen, trötta och välbehållna.

-Jag visste att vi skulle klara det, jublar Manne, jag bara visste det!! Vi gjorde rätt hela tiden. Det kändes nästan som om vi fick hjälp från någon. 

-Det har du rätt i, som om man fick extra kraft  liksom! Jag håller fast båten, så att du kan hoppa i. Snabba dig, för det är bråttom! Vi måste rädda fiskaren innan han sjunker!

Manfred och Manne är vana vid båtar. De vet att man ska sitta still och inte ställa sig upp vad som än händer. Manfred ror snabbt ut mot den plaskande fiskaren och funderar samtidigt på hur man ska få upp honom i båten utan att den välter. Manne tänker på samma sak och blir den som löser problemet:

-Ro så nära du kan, men se till att fiskaren hamnar bakom båten. Då slipper vi riskera att välta om han får panik!

Manfred som är en skicklig roddare kommer rätt med båten på andra försöket och fiskaren tar tag i den bakre delen av båten.

-Håll dig fast, så ror vi iland. Jag hjälper dig att hålla taget. Försök inte ta dig upp i båten för då välter den bara!

-Okej! men skynda er nu, för jag är väldigt trött i armarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                             ...