Vid björnens vik, del elva.

Av Orion Stork - 1 juni 2015 12:58

På några ställen får han balansera, men för övrigt går det bra. Lite skrapsår här och där blir det förstås, men inget att bry sig om.

När Manne kommer ut ur grottan tar Manfred hand om buren. Han vet inte hur Blixten hamnat där, men det bryr han sig inte om. Manfred bryter och sliter för att få upp lådan, men den går inte upp. Dörren på den ena sidan är låst med ett kraftigt hänglås, som vägrar att ge upp.

-Vad är det för dumbom som stoppat in dig i buren?

-Det måste vara någon grym djurplågare, det är jag säker på, svarar Manne. Dessutom finns det massor med andra burar inne i grottan och det verkar vara djur i dom flesta. Vi måste rädda dom också, nu på en gång!

Manfred tänker till och lägger genast ihop två och två!

-Pappa läste nåt’ om djurförsök i tidningen för ett tag sedan och blev väldigt upprörd.Det finns ett ställe där man testar nya mediciner för människor, på olika djur. Man gör det för att medicinerna ska bli godkända. Det är hemska försök. Pappa brukar aldrig bråka i vanliga fall, men han blev jättearg!

-Tror du att det är någon som säljer djur till det där stället? funderar Manne.

-Så kan det säkert vara. En del gör allt för pengar, utan att tänka på andra. Jag hoppas vi får tag i bovarna för då...

Manfred stannar upp mitt i meningen. Från Korpbergets topp hörs ylande vargtjut. Det är Diriktör Gnidig som vaknar till just som två ruskiga typer närmar sig den omkull-blåsta tallen. Han smygtittar i ögonvrån och blir jätterädd. I den ena handen bär den längre av männen något som ser ut som en bur och därinne kämpar två förtvivlade ekorrar, de vill komma ut!

Männen skakar på buren för att ekorrarna ska lugna ner sig, utan att lyckas. Bankdiriktör Gnidig blir väldigt upprörd, men vågar ingenting göra. Männen ser otäckt farliga ut.

När de går stigen ner mot grottan, hör han den ena säga:

-Nu tar vi med oss alla djur som vi fångat och sticker iväg till fabriken. Vi kommer att bli rika som troll!

Det är nu som diriktör Gnidig som pressar fram sitt allra värsta varnings-tjut. Från början var det mest på skoj, men nu är det allvar! Det här är riktiga skurkar och pojkarna måste varnas på en gång. Dom här typerna är inte att leka med!

-Hörde du? tror du att det något på gång? undrar Manfred.

-Det kan du ge dig sjutton på! Vi gömmer oss bakom stenen där borta, så ser vi om vi får besök. Se till att Blixten är tyst så vi inte blir upptäckta!

Pojkarna gömmer sig snabbt bakom stenen och behöver inte vänta länge. Det hörs lång väg att det kommer någon. Två stora karlar kommer brakande och svärande nerför stigen mot grottan. Manfred och Manne kryper ihop ännu för att inte synas.

-Titta dom har tagit ekorrarna som vi räddade! Har du sett vilka typer? viskar Manne upphetsat. Det här är ju riktigt ruskigt! Mitt hjärta håller på att slå ihjäl sig!

-Mitt också, men vi måste hålla oss lugna, annars upptäcker dom oss. Vi väntar tills de går in i grottan och sedan smyger vi uppför backen så snabbt vi kan. Det får bära eller brista! Håll dig beredd när jag ger tecken!

-Bara dom inte slår ihjäl oss, klagar Manne.

-Ta det lugnt nu, vi hinner upp ska du se.

Männen vid grottan gör sig ingen större brådska. Den ena mannen har en stor kniv som han petar naglarna med och den andra spottar jätteloskor så långt han kan. Efter en stund går dom in i grottan, för att hämta burarna med djuren.

Pojkarna väntar en kort stund och smyger sedan iväg uppför berget. Blixten verkar förstå att han ska vara tyst, så allt går enligt planerna. Uppe vid tallen väntar en mycket orolig Bankdiriktör.

-Vilken tur att ni hörde mitt varningstjut och vilken tur att ni hittat Blixten. Såg ni, vilka typer va?

-Ja, vi hann gömma oss tack vare ditt vargtjut. Du räddade livet på oss, för en av banditerna har en jättestor kniv, som han petar naglarna med. Dom satt en stund utanför grottan, men vi kunde inte höra vad dom pratade om.

-Det enda jag kunde höra här uppe, var att dom skulle ta med sig djuren till fabriken. Men vad menar dom för djur och vilken fabrik pratar dom om?

-Ser du inte att Blixten sitter i en bur? Det finns tydligen ett ställe där man testar mediciner på djur, pappa läste om det i tidningen. Skurkarna har fångat massor med djur som man gömt i grottan där nere. Dom tänker förstås sälja djuren och tjäna massor med pengar.

-Men vad ska vi göra? Tjuvarna är snart här. Vi måste stoppa dem på något sätt! säger Manfred. Annars tar dom alla djuren och Korpberget blir alldeles tomt.

-Titta där nere, dom kommer redan! Vi måste hitta på något på stubinen! svarar Manne förskräckt.

Paniken kryper som myror i kroppen. Varje sekund är dyrbar och de tänker så det knakar. Att hoppa på bovarna skulle vara rent livsfarligt, så det är det inte tal om. Att hämta polisen tar för lång tid och då hinner bovarna smita iväg. Samtidigt sveper en stor svart skugga förbi och Manfred reagerar direkt!

-SVARTA FJÄDERN! SVARTA FJÄDERN! HJÄÄÄLP! HJÄÄÄLP!!!

I samma ögonblick landar den stora svarta fågeln på tallen vid stigen.

-DU KALLAR PÅ MIG MIN VÄN, VAD ÄR DET DU VILL?

Manfred snubblar på orden när han berättar sin historia. Korpen lyssnar och sneglar samtidigt ner mot grottan. Det börjar bli ont om tid, för bovarna är snart uppe på berget.

-Spring och göm er bakom buskarna där borta och vänta en stund. Bli inte rädda när jag kommer tillbaka, men inte som korp den här gången. Bovarna behöver få sig en läxa som dom aldrig glömmer, säger korpen och flyger sin väg. Bankdiriktören bara gapar hela tiden. Han är säker på att han håller på att bli tokig, fullständigt knäpp! En korp som kan prata som en människa! Ja det är faktiskt ganska svårt att förstå.

-Kom nu diriktörn, skurkarna är här vilken sekund som helst. Vi måste snabba oss! Jag förklarar när vi gömt oss bakom buskarna där borta.

I sista sekunden dyker dom ner bakom buskarna. Manfred hinner precis förklara hur allt hänger ihop, när skurkarna kommer upp på berget. De flåsar av ansträngning och ställer ner sina burar för att vila en stund. Djuren i burarna väsnas alldeles förfärligt och vill förstås ut, men det bryr dom sig inte alls om. Manfred, Manne och diriktör Gnidig spanar ner mot männen och väntar med spänning på vad som ska hända. På vilket sätt kommer Svarta Fjädern att visa sig den här gången?

Ett ilsket ursinnigt vrål från urminnes tider dånar plötsligt över Korpberget. Det får håret att resa sig, tiden att stanna och blodet att frysa till is!

Bovarna står alldeles stela av skräck och vågar inte röra sig. In på Korpbergets stora scen stegar den största och ståtligaste av alla björnar som skådats. Den är stor, stark och fruktad, men ändå vacker på samma gång. Jämfört med den här björnen är björnarna i Björnsviks djurpark bara gosiga nallebjörnar.

Björnen ruskar lite på sig och vaggar sedan fram mot männen på sina kraftiga bakben. Bovarna är jätterädda och står kvar som om dom vore hyptnotiserade.

-Jag är den gamla björnen från Björnsvik som vakat över trakten i många hundra år och jag är särskilt noga med att djuren ska ha det bra, fortsätter han och ger ifrån sig ett ännu mäktigare vrål än det första.

Männen tänder klapprar som kastanjetter och de kryper ihop som små råttor på marken. Nu är dom inte så stora, tuffa och farliga längre, utan små, ynkliga och fega.

-Hur vågar ni stoppa mina vänner i dom här trånga burarna? säger björnen och blänger ilsket på bovarna. Egentligen borde jag äta upp er med en gång!

-Vi tänkte bara hjälpa dom små djuren till en bättre skog lite längre bort, ljuger den ena av bovarna för han är jättefeg. Vi älskar djur förstår ni herr björn.

-Så det är därför ni låser in dom i burar, era djurplågare?

Hela trakten vaknar ur sin vardags-slummer när björnen ännu en gång ryter ut sin besvikelse över männen.

-De, de, det är inte sant, stammar den andre mannen. Vi ber genast om u...u...ur...säkt tusen gånger om. Det var jättedumt gjort det vi gjorde! Vi ångrar oss och vill bättra oss. Vi lovar att aldrig göra om det. I så fall får du äta upp oss hur mycket du vill. Vi lovar på heder och samvete!

-Hmm, ja det är ju aldrig fel att ångra sig, om man menar det man säger. Men ni borde nog hjälpa djuren på något sätt för att ställa allt till rätta.

-Vi kan städa berget och ta bort alla farliga plåtburkar och glasbitar. Det gör vi gärna varje vecka. Vi tar förstås bort allt annat skräp också, som folk slänger runt omkring sig. Vi lovar att allt ska bli så rent och fint som det en gång var innan människorna kom till trakten.

-Hmm, ja det är ju aldrig fel attt städa och hålla berget rent och fint. Det har alla glädje av, både människor och djur. Men fuskar ni bluffar, får ni med mig att göra och då slipper ni inte lika lätt undan som den här gången.

-Vi lovar alldeles, alldeles, alldeles... jättesäkert! Jättemycket säkert!!

-Vi säger väl det då, men kom ihåg vad vi sagt! Släpp ut djuren nu med detsamma och hjälp dom att hitta mat och vatten innan ni städar berget. Jag kommer att vara här i närheten varje dag för att se till att det verkligen blir gjort!

Den närsynte tidnings-redaktören Notis passerar just hotellet vid Korpberget, när den gamla Björnviks-björnen ryter ut sin besvikelse över männens feghet och girighet.

-Men dunder och dynamit, vad är det som händer tänker han imponerat och tvärnitar med sin gamla Monark. En björn uppe på Korpberget och vilket vilddjur! Det måste vara minst hundra år sedan det fanns björnar i dom här trakterna. Kan det vara en släkting till den gamla Björnsviks- björnen, som knallar omkring i skogarna?

Redaktör Notis spiller ingen tid. Han torkar av sina tjocka glasögon, drar ner sin rutiga keps i pannan och rivstartar sin skruttiga cykel för att hämta kameran. Det gäller att vara först med nyheten om uppplagan ska bli som störst. Att det kan vara farligt att fotografera björnen tänker han inte alls på, för han är alldeles för ivrig för det.

De två bovarna sätter genast igång med att släppa ut djuren från burarna som dom hämtat i grottan. Det är ekorrar, igelkottar, kaniner och många andra små djur. Sedan går de tillbaka till och hämtar nya burar och släpper ut djuren så fort de bara kan.