Men du ser nog i syne, så stora gäddor finns väl inte i den här bäcken? Du borde skaffa glasögon?

-Du! jag såg faktiskt gäddan. Den var gulgrön i färgen och simmade jättenära. Den verkade inte alls rädd! Så här stor var den! Manne sträcker ut armarna så långt han kan, men dom vill inte räcka till.

-Den är väl stor som en älg ungefär, skojar Manfred.

-Skoja lagom du! Den är så stor att den kliar sig på ryggen när den simmar under bron. Det skakade till när den drog iväg uppför bäcken.

-Som en liten jordbävning va? Hjälp, jag darrar av skräck fnittrar Manfred, men drar i alla fall in tårna en liten bit till, för säkerhets skul. Det här verkar ju riktigt ruggigt, som hajen fyra ungefär! Men du, om vi står här på bron och tittar så kan vi nog se den när den simmar tillbaka, tror du inte det?

Manne nickar, gör en ögla på repet och släpper försiktigt ner den i vattnet.

-Kom nu ditt gäddmonster så tar vi dig, väser han upphetsat mellan tänderna och spanar ner i det mörka vattnet.

Pojkarna väntar och väntar, men ser inte så mycket som en skugga i vattnet.

-Vi måste hitta på något för att locka fram den. Vi kan prova att vissla, föreslår Manne? Det kan vara värt ett försök i alla fall.

Pojkarna visslar och visslar, men det hjälper inte ett dugg.

-Vi skrämmer den nog bara, om vi visslar. Vi viftar med tårna i vattnet istället. Då tror den att det är småfisk, som den kan smaska på.

-Hjälp, hellre dör jag! skriker Manfred.

-Äh, gör så här! Stick ut tårna en bit till. Det går säkert bra.

-Men tänk om den hugger? undrar Manfred.

-Då drar vi undan tårna. Det gäller att vara snabb!

Vad pojkarna inte har den minsta aning om, är att gammelgäddan Hugg i just det ögonblicket kommer simmande mot bron. Det kurrar i magen och kliar alldeles förfärligt på gäddans breda rygg!

-ÅÅÅ, vilka trevliga små fiskar som sprattlar i vattenytan där borta vid bron, dom ska jag genast äta upp, gottar sig gäddan. 

-Titta där borta! jag ser en mörk skugga som rör sig i vattnet, skriker Manfred upphetsat.

-Var? undrar Manne.

-Där! under busken som hänger ut över vattnet. Håll dig beredd med repet! Den simmar snabbt som en torped!

-HJÄÄÄLP, den kommer nu, skriker Manne så det hörs ända till Kina. Kolla in vilka ruskiga tänder! Dra undan tårna snabbt som sjutton, annars blir du utan! Jag har den, jag har den, vilken tur! Den simmade rakt in i öglan och nu sitter den fast!

-HÅLL I DIG!!! för nu simmar den iväg. Akta dig för rycket när den fått upp farten.

Manne tar ett stadigt tag i repet och spjärnar emot med fötterna.

-Vad du än gör så släpp inte taget! skriker Manfred uppmuntrande. Håll emot allt vad du kan!  

Manne spänner sina små muskler och håller emot så hårt han kan, men det hjälper inte mycket när gäddan dyker med ett jätteplask...och efter dyker Manne. Huvudet har han lika mycket under som ovanför vattnet. Vattnet forsar och far, när gäddan sliter och drar, dyker och hoppar, för att bli av med pojken och repet. 

-Hur ska detta sluta, tänker Manfred förtvivlat. Tänk om han drunknar eller blir uppäten av krokodilgäddan?  

En gammal farbror som cyklar förbi stannar inte när Manfred ropar på hjälp. Han tror att det är sjö-odjuret som far omkring där nere i vattnet och skyndar snabbt vidare på sin gamla cykel.

-Släpp taget nu, innan du drunknar, skriker Manfred förtvivlat!

Då slår gäddan några kraftigt slag med den stora stjärten i ett sista desperat försök att slita sig loss. Den skakar med huvudet, vrider och vänder simmar och bänder för att bli av med pojken. Till slut orkar Manne inte hålla emot längre, utan släpper motvilligt taget om repet.

Sakta och ljudlöst glider gammelgäddan tillbaka mot sin mörka djuphåla igen och Manne tvingas se på och kan ingenting göra.

Manfred hoppar på bron av upphetsning.

-Vilket napp! vilken fisk, stönar han. Det måste vara världsrekord! Manne! Manne! men hör du inte, snälla svara då!

Manfred hinner få panik, men plötsligt dyker Mannes huvud upp mellan några gula maskrosor i bäcken. Han spottar ut lite vatten och fiskar upp en abborre ur sina blöta byxor.

-Har du varit ute och fiskat? retas Manfred. Har du eget akvarium i byxorna?

-Bubbel! bubbel! bubbel! bubblar Manne som svar och hoppar snabbt upp ur vattnet, spänstig som en groda.

-Nu ska du få smaka på abborre tjuter han och försöker fånga Manfred.

Jakten går över stockar och stenar, runt buskar och grenar och till slut landar de båda på häcken, ner i den blöta bäcken. Manfred är fast och Manne försöker mata honom med abborren.

-Du behöver nog ingen middag när du ätit den här. Fisk är ju nyttigt, så om du gapar lite till, ska jag se till att du blir proppmätt!  

När pojkarna brottats färdigt och vilat en stund lufsar de iväg hemåt, tröttare och blötare än självaste gammelgäddan i bäcken.

-Ni kan inte fiska! ni kan inte fiska! kraxar någon bland träden i skogen.

Pojkarna tittar sig genast omkring, men ingen är där.

-Vem var det? undrar Manne.

-Jag tror jag vet, svarar Manfred. Men du kommer inte att tro mig när jag berättar, det är jag säker på. Vi ses på toppen av Korpberget klockan tolv i morgon, så får du veta mera. Ta med dig fika, så kan vi stanna ute hela dagen om vädret blir fint. Simma lugnt till dess!

Nästa morgon tittar solen in bakom gardinen i Manfreds rum. Den värmer så skönt och efter en stund så vaknar pojken. Han och tänker på monstergäddan i Korpbäcken och skrattar för sig själv. Manne skulle ju dra upp gäddan, men gäddan vann dragkampen och drog ner Manne i stället. Han såg ut som en dränkt ål, när han tittade upp bland näckrosorna.

Manfred drar på sig kläderna och går ner till pappa i köket. Båda ser lite rufsiga ut.

-Vad målar du idag då? undrar Manfred och tittar på sin pappa.

-En stor svart korp, som sitter på en jätte-tall längst upp på ett stort berg.

-Vadå? Du brukar väl aldrig måla fåglar pappa.

-Jo du förstår...igår var jag på långpromenad vid Korpberget och då hände något underligt. Jag hade just hoppat över Korpbäcken, när jag såg en skugga flaxa förbi. När jag gick längre uppför berget så upptäckte jag den vackraste fågel jag någonsin sett. I toppen på den högsta tallen satt en kolsvart korp och jag fick för mig att den väntade på någon.

-Men hur kunde du tro det?

-Det är det som är det underligaste av allt. Jag tyckte precis att korpen kunde tala.

-Men vad sa den då?

-Var är den lille pojken nu då. Slog han ihjäl sig, slog han ihjäl sig?

Manfred tappar hakan totalt. Då var det inte inbillning. Han hade själv hört korpen tala och sedan var det Mannes och pappas tur.  

-Jag måste väl ha inbillat mig, säger pappa och kliar sig på huvudet. Det var nog vinden som spelade mig ett spratt. Vad ska du göra idag då, lille pöjk?

-Va? jag? Jo jag , jag ska på utflykt till Korpberget. Jag ska träffa Manfred klockan tolv.

Men du! då kan ni ju spana efter korpen. Ni kan ropa på den. Hallå.....

-Svarta Fjädern, fyller Manfred i.

-Men det var väl ett fint namn, prova med det så kanske den kommer flaxande. Du ska väl ha matsäck med dig. Kom så fixar vi det tillsammans!

När klockan slår elva ger sig Manfred iväg. Han är ivrig och kan inte vänta en enda sekund. Han har så mycket mat och fika i ryggsäcken, att han klarar sig flera dagar om det skulle behövas. Pappa är alltid sån’.

-Ta med dig det här för säkerhets skull, så behöver du inte vara hungrig. Ta det här också och det här och det här! Glöm inte mössan om det blir kallt! Och du glöm inte....

-Det är jobbigt med föräldrar ibland, tänker Manfred. Kom ihåg att ta det och det, men glöm inte det!

PUH!!! tänker Manfred, när han knogar uppför Korpberget. Det är ganska jobbigt och han är ganska så trött när han kommer upp till toppen. Där tar han fram en citronläsk och dricker glupskt.

-Jag är också törstig, törstig, törstig ekar det i skogen någonstans.

Manfred låtsas inte höra, utan ställer fram en kopp citronläsk på sin "tänkarsten". Sedan går han en bit bort för att spana efter Manne.

-Kanske Svarta Fjädern är så törstig att han tar sig en slurk ur muggen, funderar han.

På himlen börjar det komma svarta moln och det verkar bli åska. Manfred blir orolig och efter en stund vänder han tillbaka för att hämta sin ryggsäck, samtidigt som den första blixten dundrar ner mot marken. Ett mäktigt buller rullar ut över Korpberget och ekar så småningom bort. 

-Det här är ju riktigt otäckt. Jag får skynda mig på. Manne stannar nog hemma när det är oväder på gång. Bara blixtarna inte träffar stora tallen, där Svarta Fjädern brukar sitta. Det skulle korpen aldrig klara, det är jag riktigt säker på.

Samtidigt som nästa blixt lyser upp den mörka himlen, hör pojken...

-Tack-otack-otack-otack-det var jag som drack! det var jag som drack!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                             ...