ingrid

21 november 2016 17:00

Den var verkligen rolig.

Orion Stork

21 november 2016 19:10

Ja en av de bättre...med stor igenkänningsfaktor för många av oss.

Påms

21 november 2016 22:44

Haha, gillar den starkt ;) För övrigt älskar jag bloggen!

Orion Stork

21 november 2016 23:36

Tack...ja vem vet vilka följarna är...å psykologer bör man nog akta sig för!?

Göran

23 november 2016 19:44

Skitbra!

Orion Stork

23 november 2016 21:34

Lite så här är väl livet på nätet...kan jag tro. Se mig, hör mig, följ mig...fast lite torftigt kan det förstås bli i det långa loppet...

Diana

23 november 2016 23:11

Jag kunde inte annat än brista ut i ett gapskratt, så hundarna for upp och glodde på mig. Husse i familjen konstaterade att nu har det hänt, det har slagit runt.
Varken jag eller husse i familjen är med på varesig Facebook eller Instagram. Jag är dessutom övertygad om att Facebook är någon slags sekt. Är man inte med där, existerar man inte. Men jag fortsätter envisas med att existera trots detta.

Orion Stork

23 november 2016 23:39

Bra svar...att existera på riktigt är fint tänker jag. Man slipper dokumentera allt i bild och text...köttbullarna är varma när man äter dom...och de ärligaste och snällaste följarna har du förstås i dina hundar...