Timmarna med Blixten rinner fort iväg. Det börjar bli lite sent, så Manfred och Blixten promenerar iväg mot den lilla stugan i dungen, för att hämta ryggsäcken och lite andra saker.

-Konstigt, inte tände jag väl ljuset i stugan när vi fikade där? Titta Blixten, vilket starkt ljus. Kanske är det Manne som hittat hit?

Utan rädsla närmar dom sig stugan. Ljuset sipprar ut genom fönstret och de glesa väggbrädorna.  Det är guld-gult till färgen och känns varmt, det kramar om en på något konstigt sätt.  

-Kom in! säger en välbekant röst. Jag har väntat på er! Ni behöver inte vara rädda.

Pojken gläntar försiktigt på dörren och sedan går dom in. Manfred håller handen framför ögonen för att dämpa ljuset lite och till slut skymtar han något vitt längst in i stugan.

-Jag är den vita ängeln från framtiden som har kommit för att hjälpa djuren och människorna på den här platsen. Jag har utsett dig till min medhjälpare, för jag har sett att du älskar alla djur och att du bryr dig om dem. Jag satte dig på prov när du hämtade räven i den kraftiga stormen. Utan att tänka på dig själv gav du dig ut i det häftiga regnet. Det var modigt gjort av dig.

-Men varför är det så viktigt att hjälpa djuren just nu?

-För att världen ska bli bättre för alla. Naturen ska bli renare och djuren och människorna ska få det bättre. Alla måste tänka på ett annat sätt!

-Men på vilket sätt då?

-De finaste jobben i framtiden kommer att vara att ta hand om djur, människor och vår natur.

-Men att arbeta med datorer och sånt, hur blir det med det då? Blir inte det viktigt?

-Att arbeta med datorer klarar ju vem som helst, det blir inget viktigt arbete i framtiden.

-Men bank-diriktör Gnidig då, han tjänar ju hur mycket pengar som helst. Är han inte viktig då?

-Vad ska han med alla pengar till när naturen och djuren håller på att dö av all smuts?

När han blir gammal är han nog glad om det finns snälla människor som tar hand om honom. Det är inte så lätt att klara sig själv om man är gammal och sjuk. Då hjälper inga pengar och datorer i hela världen.

-Men min pappa då, som målar tavlor. Blir han viktig i framtiden?

-Han blir jätteviktig! Han visar med sina bilder hur fint det är om vi bryr oss om vår jord.

-Men det här låter ju riktigt klokt, säger Manfred sedan han funderat en liten stund. Jag tycker ju precis så där själv!

-Det är därför du blivit utvald förstår du. Det är bara de som är mest rädda om vår jord som får de finaste jobben och det största ansvaret och du är en av dem. Ditt ansvar blir att ta hand om djuren på den här platsen. Det kan vara djur du hittar, djur som skadat sig eller djur som söker upp dig av olika anledningar.

Manfred rodnar, för nu inser han plötsligt att han är en väldigt viktig person.

-Att ta hand om djur är ju det jag önskar mest av allt. Men hur ska jag kunna hjälpa djuren? Jag kan ju inget om piller och sånt.

-Du ska inte använda piller för det blir man inte frisk av. Det hjälper ju bara för stunden.

-Men hur ska jag göra då?

-Du ska använda din kärlek till djuren och till din hjälp ska du få en förtrollad bok. 

Ängeln sträcker fram en liten bok till Manfred. Den glittrar i silver och den som håller den i handen fylls med värme, kärlek och klokhet.

-Öppna den så får du se!

Manfred öppnar boken med darrande händer och säger förvånat:

-Men här står ju inget, det är väl konstigt? Vad betyder det?

- Du säger bara så här förstår du. Förtrollade bok, hur hjälper man en räv som förlorat sin familj och skadat sig i ett fruktansvärt oväder?

Manfred upprepar samma mening som ängeln och väntar spänt på svar. Han förstår att han nu ska få reda på om han gjorde rätt när han tog hand om Blixten?

-RÄVEN TAR DU HAND OM MED KÄRLEK OCH LEK, TRYGGHET OCH SMEK, TRYGGHET OCH SMEK! svarar boken.

-Du ser att du gjorde precis rätt när du tog hand om Blixten utan att veta det. Det är därför du blir en så viktig person i framtiden. Du vet redan det mesta, men kan behöva lite hjälp ibland. Då frågar du bara boken om råd så löser det sig på bästa sätt.

-Men hur får jag tag på dig om jag behöver din hjälp?

-Då ropar du bara på Svarta Fjädern, så kommer jag flygande och hjälper dig.

-Men då är det du som är den talande korpen, Svarta Fjädern!

-Ja, jag förvandlar mig till en korp när jag är i din värld. Då är det bara du som vet vem jag är!

Men var nu rädd om den förtrollade boken, seså blunda nu och räkna till tre! Vi möts snart igen min vän!

Manfred blundar och undrar om han drömmer eller är vaken.

-Blunda du också Blixten, så räknar vi till tre så får vi se vad som händer.

-ETT, TVÅ.....OCH TRE!

Manfred öppnar ögonen igen och nu finns ingen annan i stugan. Tankarna snurrar runt i en väldig karusell. 

-Hur ska jag kunna veta om jag verkligen har träffat en ängel? tänker han...

Utanför stugan är det något som flaxar till och när han tittar ut genom fönstret så ser han Svarta Fjädern längst upp i den stora tallen. Han sitter där och spanar, stor, svart och ståtlig. Manfred blinkar med ögonen några gånger och tittar igen, men korpen sitter fortfarande kvar. Då är det alltså sant, allt är på riktig och när han tittar ner så ser han den förtrollade boken i sin hand.

-Det är ingen dröm, det är verklighet säger han tyst för sig själv och stoppar ner boken i sin ficka. Kom Blixten så springer vi hem, det börjar bli sent. Mamma och pappa väntar nog på oss!

När Manfred och Blixten kommer till foten av berget så kryper det fram en liten igelkott på stigen. Den verkar inte särskilt rädd, så Manfred böjer sig ner och tittar lite närmare på den.

-Hur mår du min lille vän? säger han till igelkotten. Vart kan du vara på väg? Kom Blixten så får du träffa herr igelkott!

Räven närmar sig försiktigt och petar med nosen på igelkottens lilla spetsiga nos...som för att visa något.

-Men titta, du har ju något konstigt på nosen! Vad kan det vara? säger Manfred.

Pojken tittar lite närmare och nu ser han en liten metallring som fastnat.

-Hur länge har du haft den här? Vi måste pillra bort den åt dig annars kommer du att svälta ihjäl. Du måste vara hungrig din lille stackare!

Manfred lossar försiktigt ringen från nosen och stoppar ner den i fickan, så att inga fler djur ska råka illa ut.

-Kryp nu in under busken så springer vi och hämtar en skvätt mjölk åt dig, vi är strax tillbaka!

På något mystiskt sätt känner pojken på sig att igelkotten förstår. Den kommer alldeles säkert att vänta tills de kommer tillbaka. Manfred funderar på det som hänt medan dom går hemåt för att hämta mjölken till igelkotten.

-Tänk att den kom precis när vi gick förbi. Det verkar ju nästan som den väntade på oss, som om den kände på sig att vi var på väg.

När Manfred kommer hem så berättar han förstås för sin pappa om mötet med igelkotten och att han måste springa tillbaka med lite mjölk till den. 

-Det är bra att du är rädd om djuren och naturen, det är det viktigaste vi har förstår du.

Vet du vad, idag har jag sålt tre av mina finaste tavlor. Det är helt otroligt! Det verkar som alla har fått för sig att de ska köpa mina tavlor just nu säger han och ser strålande glad ut.

-Jag känner på mig att du kommer att få sälja mycket tavlor framöver, svarar Manfred. Kom Blixten så ger vi oss iväg, vi är strax tillbaka!

Manfred och Manne återvänder till platsen där de sist såg igelkotten och ställer fatet med mjölken under en liten gran. Efter en stund ser de en spetsig nos. Det är igelkotten som kryper fram för att dricka av den utlovade mjölken. 

-Hoppas att du inte får ont i magen nu bara. Se dig för nu bara så att det inte fastnar fler saker runt din nos. Kom upp till det lilla huset på berget om du råkar illa ut någon mer gång. Vi är ofta där Blixten och jag.

Manfred och Blixten tar med sig det tomma fatet och vandrar hemåt, trötta men lyckliga.

-Man känner sig rätt bra inuti när man fått hjälpa någon, eller hur? I morgon är det marknad i sta’n och då ska vi göra lite affärer tillsammans med Manne. Har du åkt rullskridskor någon gång Blixten? Jag och Manne ska köpa nya förstår du, så du kan få låna och pröva om du vill. En skridsko på varje ben. Det måste ju gå bättre att åka om man har fyra ben än två, eller vad tror du Blixten?

Den natten sover Manfred oroligt. Han ser i sina drömmar hur fint allt ska bli på jorden. Det är fina solnedgångar och vacker natur. Det är människor som ser lyckliga ut och som hjälper andra människor och djur. Han drömmer om sig själv och hur han tar hand om många djur. Han ser korpar och vita änglar och allt verkar fridfullt, varmt och skönt.

När Manfred vaknar känner han sig glad och pigg. Han kommer ihåg många av sina drömmar och tänker att det skulle vara fint om det kunde vara så i verkligheten också. Att man inte bara tänker på sig själv, utan lika mycket på allt som finns runt omkring...

Den här dagen är det marknad och massor med människor brukar komma för att handla och prata med varandra. Man kan göra fynd, köpa korv, filar, silar, råttfällor, rullskridskor, godis i alla modeller och ibland sånt som smäller.

Idag ska Manfred och Manne göra stora affärer tillsammans. Pojkarna har planerat sina inköp väldigt noga. De har sprungit ärenden och hjälpt till med massor av saker för att få ihop tillräckligt med pengar till nya rullskridskor och lite smällare. De hoppas att pengarna ska räcka, tre hundra kronor var har de sparat.

Manfred och Manne ger sig iväg ganska tidigt. De springer upp på Korpberget först och lämnar Blixten där. Det är bra att han får träna sig att klara sig ensam och dessutom kan Blixten bli skrämd av alla människor som trängs och handlar vid stånden. Räven är förstås inte så glad att bli lämnad ensam, men hittar till slut ett spännande spår att lukta på och då passar pojkarna på att springa iväg mot marknaden.

Fast dom är tidigt ute så är det redan mycket folk i farten. Det verkar som affärerna går bra för de flesta av knallarna som säljer alla möjliga saker. Det handlas och pratas och många försöker också pruta på priset, det hör liksom till. Pojkarna springer först till Vild-Hasse som säljer renkorv, för han säger så roliga saker. Han predikar och viftar med armarna innan han låter folk provsmaka på korven.

-Kom och köp denna välsignade korv! försöker han. Då kommer du att leva längre än du tror, det är ett som är säkert. Det finns ingen godare korv i hela världen! Du får tre korvar billigare än fyra! Kom hitåt, kom och köp den godaste av korvar!

Manfred och Manne bara gapar åt alla tokigheter som de får höra och innan de vet ordet av så har Vild-Hasse kvickt stoppat in var sin korvskiva i deras mun.

-Ty de som gapar för mycket, skola få äta mera korv, så gapar de lite mindre...predikar han och alla som står runt omkring skrattar högljutt åt spektaklet.

Pojkarna står och lyssnar en stund och tuggar på korven. Den smakar lite starkt men är faktiskt riktigt god. Att man dessutom få leva lite längre än man tror, är kanske inte så dumt i alla fall, det kan ju inte skada precis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                               ...

                                                                                                             ...